0

Redigera, redigera, redigera!

Posted by malinnilssonnoren.se on 24/01/2012 in Efterarbete "Som en diamant" |

Jag vet inte om det är ett gott tecken att jag inte ville sluta läsa igår eftersom det var så spännande. Hade det varit någon annans text hade det varit fullt normalt, men nu var det ”Som en diamant”. Till slut fick jag ta mig i kragen och påminna mig om att jag visste vad som skulle hända, och att jag kunde vänta med resten tills nästa dag. Förhoppningsvis kommer andra som läser också tycka att det är ett nervigt ställe.

 

Jag läste eftersom jag redigerar texten. Det har jag alltid tyckt är svårt. Första gången jag går igenom något jag själv gjort lyser felen emot mig, men när jag sedan ska rätta till dem verkar de inte alls så allvarliga. För att råda bot på det har jag skrivit ut manus med dubbelt radavstånd och gigantisk vänstermarginal för den första genomläsningen, och sitter med det i knät och en hög olikfärgade pennor bredvid mig. Så fort jag hittar något som jag inte tycker om markerar jag det och skriver litet i marginalen. Det kortaste jag skriver är ”hackar” – då flyter meningen inte perfekt i läsflödet och måste skrivas om. Ofta är det dålig grammatik eller en illa fungerande liknelse som är problemet. Vid andra problem skriver jag en kort beskrivning av problemet och ett förslag till lösning – annars kommer jag inte minnas vad saken handlar om när jag ska jobba igenom ändringarna.

 

Det kommer att bli ändringar av sånt som känns orealistiskt. Jag vet; jag skriver om vättar, drakar och tomtar, tämligen orealistiska figurer. Men den realism jag söker är dels historiens inneboende logik; en sur och farlig tomte måste uttrycka sig på ett sätt som stämmer med hans personlighet, och magi som fungerar på ett sätt vid ett tillfälle måste fortsätta fungera på det sättet – om jag inte har ett gott, logiskt skäl att ändra på det. Dels söker jag realism i de inslag som är realistiska, ity att det ger en så bra kontrast mot de fantastiska inslagen. Dessutom, när jag nu skriver om vättar och drakar så behöver jag inte göra saker fiktiva där det inte behövs. Om jag har en präst och en polis som huvudkaraktärer kan de lika gärna jobba som riktiga poliser och präster gör. (Har jag en känsla av att ”vanliga” deckarförfattare slarvar en del med beskrivningen av hur poliser jobbar om de måste bända yrket för historien? Oooooja.) Hur långt jag kan driva den realismen vet jag inte än; skulle huvudkaraktärerna fungera helt som vanligt skulle det inte bli någon historia.

 

Så vi får se.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Copyright © 2010-2018 Malin Nilsson Norén All rights reserved.
This site is using the Desk Mess Mirrored theme, v2.5, from BuyNowShop.com.