0

En REVA i verkligheten

Posted by malinnilssonnoren.se on 10/03/2013 in REVA, till batmanfaxen! |

Det är två veckor sedan jag skrev, och tiden sedan dess har tillbringats med att försöka gå till botten med vem som är ansvarig för REVA. Ni har säkert hört talas om det nu; polisens arbete för att identifiera och transportera ut papperslösa ur landet. Det här är nåt som ligger nära mig, när jag var tonåring hade jag vänner i den situationen. Dra inte för höga växlar på det; det var snarare personer jag stötte på i bekantskapskretsen än nära vänner. Men de fanns där, och de var människor vars historier vi kände till och ibland blev inblandade i.

 

På den tiden bodde jag i Tensta, och det var lätt att vara öppen om vem man var. Nu är majoriteten av mina kompisar svenska, rasismen i samhället är öppnare och mer hatisk, och myndigheterna hårdare gentemot oss alla. Den som är papperslös idag håller ännu mer tyst om saken. Du kan alltså ha en vän som inte har rätta papperna utan att veta om det. Sånt syns inte utanpå.

 

Men de slumpvisa ID-kontroller som polisen utför går gärna på utseende. Har man mörkt hår, som jag, indianansikte, som några av mina kompisar, eller mörk hy så löper man större risk att tvingas bevisa vem man är. Jag jobbar som tentavakt, jag vet hur svårt det kan vara att inte gå på fördomar, och hur många läskiga förutfattade meningar man upptäcker att man har (detta är det värsta med jobbet fö.). Det är vaktens dilemma, oavsett om hen är polis eller övervakar universitetsprov. Men det här är större än individernas inställning till andra, det här är ett systematiskt uppletande och utkastande av människor vars enda brott är att de har lämnat sitt land. Majoriteten är hederliga människor som hamnat i knipa; de har fått avslag på en asylansökan, men kan ändå inte återvända därför att ett helvete väntar dem i hemlandet (Migrationsverket har antingen inte trott på dem, eller så vet de att det kommer gå illa, men har inställningen att ”det är väl inte så farligt”), det är människor som lämnat ofattbar fattigdom bakom sig, och det är människor som gift sig och som inte fått anhöriginvandra, men som inte kan återvända hem därför att det skulle se illa ut.

 

Det här är nåt som vi alla förlorar på, och det vi förlorar är inte pengar eller arbetskraft, utan det vi förlorar är mänsklighet. Att behandla flyktingar som brottslingar redan när de står vi vår gräns, underkänna deras asylskäl på lösa grunder, tvinga dem till en undangömd skuggtillvaro och sedan skyffla tillbaka dem till en tillvaro där de inte har någonting kvar, sånt gör inte människor – sånt gör monster. Och om man bara ser på när det händer, då dör en del av ens egen mänsklighet.

 

Mitt valspråk är ”Pennan är mäktigare än svärdet”, och jag har tillbringat två veckor med att leta upp vilka man kan skriva till och protestera. Från början trodde jag att jag också skulle ge er textförslag, men när jag började leta litet visade det sig att det fanns många inblandade, så jag får nöja mig med att ge er länkar och adresser. Kom ihåg att lägga ner tid; ju mer arbete som ni lagt ner på er protest, dess mer tas den på allvar. Skalan ser ut ungefär så här: En ”like” på fejjan har lägst poäng, ungefär 0,001 meh, och ett handskrivet brev, adresserat till rätt person och med ett innehåll som visar att man läst på och vet vad man talar om ger högst poäng, ungefär 1.0 Holy Shit! Men för att verkligen påverka måste man gå över individnivå, bilda en grupp, demonstrera IRL och ha en kontinuerlig kampanj med brev och möten.

 

Kom ihåg att en politiker får GIGANTISKA textmängder i sin post, så att hålla brevet på en A4sida gör att det har större chans att bli läst. En Mycket Viktig Regel är också att skriva sakligt, utan förolämpningar, tillmälen och hot. Brev med flamningar tas inte på allvar, utan hamnar i papperskorgen och kan i värsta fall leda till att du blir polisanmäld. Faktum är att ju lugnare du uttrycker dig, dess högre hamnar du på Holy Shit!-skalan. Dessutom är det ju du som ska vara den civiliserade.

 

REVA är ett resultat av ett arbete som pågått länge. Roten är EUs arbete med gränsskydd och migrationsrörelser. Istället för att kontrollera pass vid gränserna på EUs medlemsländer ska man ha en inre passkontroll – dvs. du måste alltid kunna bevisa att du är EUmedborgare, om du så bara går och handlar på ICA. Så har det varit sedan innan Sverige gick med i EU. Vid närmare eftertanke är detta litet ologiskt; EU har en yttre gräns som bevakas på samma sätt som en landsgräns – varför behövs denna extra passkontroll, egentligen?

 

Jag har försökt hitta vilken byrå/rotel/institution som är ansvarig för flyktingar och papperslösa, och jag är fortfarande inte helt säker. EUs informationshemsidor är dåligt layoutade och svårnavigerade, eftersom massor med information trängs ihop på litet ställe. EU-kommisionär Cecilia Malmström var ansvarig för flyktingfrågor för ett år sen. Men om jag förstått saken rätt så ligger det tunga ansvaret på ett annat ställe. Man skulle ju kunna tro att ansvaret för papperslösa och flyktingar ska stå under en institution som har med humanitär hjälp att göra, eller möjligtvis social utveckling inom EU – det vore det mänskliga. Men det är Frontex som ska ”Bistå medlemsländerna med tekniskt stöd vid gemensamma insatser för att återsända tredjelandsmedborgare” och de lyder under säkerhetspolisen. Längre än så har jag inte kommit i mina efterforskningar och jag tvingas ge er de ofärdiga resultaten så att ni kan jobba vidare.

 

Det är över tjugo år sedan jag första gången hörde att EU tänkte låta säkerhetspolisen ta hand om flyktingfrågor. Exakt hur det ser ut vet jag inte idag, men som ni ser ovan finns det antydningar om att det är så. Vad gör det för synen på flyktingar inom en organisation om det är säkerhetspolisen och inte byrån för humanitär hjälp som har huvudansvaret för de människor som söker skydd hos oss?

 

Två andra parter som är tungt ansvariga för hur REVA ser ut och genomförs är Beatrice Ask och cheferna för de poliser som tar emot flyktingar på Arlanda (bla). Redan för ett år sedan rapporterade Aftonbladet om hur cheferna tvingade erfarna gränspoliser att använda hårdhandskarna mot nyanlända flyktingar. Utvecklingen har accelererat sedan dess, och de som protesterar tystas. När det gäller gränspolisens behandling av flyktingar, och REVA över huvudtaget är det bäst att att skriva till Rikspolisstyrelsens alla medlemmar i styrelsen. Här finns adressen, skriv till ledamot [Namn Efternamn] överst, så förmedlas det till rätt person.

 

REVA är ett samarbete mellan Polisen, Kriminalvården och Migrationsverket. Det går att skriva till kriminalvårdens generaldirektör på adressen Generaldirektören, Kriminalvården, 601 80 Norrköping. Här hittar du Migrationsverkets ledning, jag skulle tro att Anders Danielsson, Generaldirektör; Christina Werner, Ställföreträdande generaldirektör; Caroline Henjered, Verksamhetschef för Mottagning; Gun Berglund, Tf verksamhetschef för Besök, bosättning och medborgarskap; Jan-Olov Wallin, Verksamhetschef för Asylprövning och kanske också Monika Wendleby, Verksamhetschef för Europeiskt och internationellt samarbete är de bästa att skriva till – och det gör man på adress

Migrationsverket
601 70 Norrköping.

 

Och så ständigt denna Beatrice Ask. När jag protesterade mot nedskärningar i skolan på högstadiet var det mot skolborgarråd Beatrice Ask (och när jag gjorde mina efterforskningar inför den här bloggposten kunde jag med viss skadeglädje konstatera att hon delar en förtjusning i rosa med en viss mrs Umbridge). Vi var inte så nyanserade då, vilket kanske kan skyllas på att ingen av oss var över tjugo, men att Beatrice Ask fortfarande är både överslätande och onyanserad får mig betänksam. Hon är ytterst ansvarig, och det hon säger är ”Upplevelsen av varför någon har frågat mig kan vara väldigt personlig. För att göra en bedömning av om polisen arbetar enligt lagar och regler så måste man ha helhetsperspektivet.” Det är många som kommenterat REVA som har helhetsperspektivet – och hon säger att det är ett problem på personlig nivå? Hur mycket helhetsperspektiv har hon själv?

 

Det finns också två mer oväntade aktörer i det här, nämligen Svenska Kyrkan och Rädda Barnen som deltar i samverkansmöten för att bland annat organisera ”frivilligt återvändande”. Dessa samverkansmöten har förekommit i minst två år. I de historier jag skriver har jag stora bryderier över om min huvudkaraktär, som är präst i Svenska Kyrkan, överhuvudtaget kan samarbeta med polisen med självaktning och rykte i behåll. Detta verkar inte bekymra de ansvariga i Stockholms Stadsmission och Lunds stift som skenbart naivt går med på att delta i de här mötena. Rädda Barnen är också med i denna makabra dans, och jag har en obehaglig känsla av att de inte är de enda organisationer som polisen dragit med i sitt arbete – men det råkar vara de som får ha sitt namn med i DNs artikel.

 

När det gäller Svenska kyrkan är ärkebiskop Anders Wejryd, (länken leder till hans epostadress och hans kanslisters kontaktuppgifter, men ett brev ställt till Ärkebiskop Anders Weijryd, Svenska kyrkan, 751 70 Uppsala har god chans att komma fram), Biskop Antje Jackelén och stiftsdiakon Lena Strömberg-Larsson i Lunds stift på Krafts Torg 12B, 223 50 LUND, de bästa att skriva till. När det gäller Rädda Barnen har ni styrelsen här, kontaktadress är Rädda Barnen, 107 88 STOCKHOLM. Stockholms stadsmissions styrelse hittar ni här, och postadressen är Stockholms Stadsmission, Box 2266, 103 17 Stockholm. De sistnämnda tillhör också Riksföreningen Sveriges Stadsmissioner, vars ledning ni hittar här (pdf), och här finns ett kontaktformulär.

 

Jag upprepar; ju mer du anstränger dig med protesten, dess mer intryck gör du. Håll breven sakliga och lugna, det ökar chansen att brevet blir läst och att läsaren tar till sig det du skrivit. (Ja, det går att skriva e-brev, men det ligger lägre på imponatorskalan än ett ”riktigt” brev.)

 

Sist men inte minst har jag hittat två bra grupper/organisationer. Dels är det Facebookgruppen NEJ TILL REVA, som idag arrangerade demonstrationer på flera ställen i landet. Dels är det Civil Rights Defenders som jobbar med människorättsfrågor, även inom Sverige. (Grupper inom Amnesty International brukar inte jobba med frågor i det egna landet, men om man anser att någon fängslats på politiska grunder kan man rapportera det till dem. Fallet kommer då att utredas centralt, och om organisationen kommer fram till att den fängslade är en samvetsfånge, så tar AIgrupper i andra länder hand om fallet.)

 

Nu ligger bollen hos dig, kära läsare, stå upp för din mänsklighet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Copyright © 2010-2017 Malin Nilsson Norén All rights reserved.
This site is using the Desk Mess Mirrored theme, v2.5, from BuyNowShop.com.