0

Förkolnad luft och författare

Posted by malinnilssonnoren.se on 11/05/2013 in bakom scenen |

Koldioxidad luft har inte riktigt samma klang – även om det är det den här posten kommer att handla om.

 

I fredags nådde koldioxidnivåerna i vårt luftlager en styrka på 400ppm. Om det inte säger er något kan jag lägga till att på 1700talet uppskattar man att halten låg på 270ppm. För att hitta en halt lika hög som dagens måste vi gå tillbaka mellan tre och fem miljoner år. Eller för att säga det drastiskt; vi smälter våra polarisar med språng!

 

Javisst, säger ni, det är hemskt, men vad har det med författande att göra?

 

En väldig massa, säger jag, särskilt om man är seriös med att bli författare. Böckerna man skriver ska marknadsföras, och det görs genom att man reser runt och föreläser om sin bok, sitter på bokhandlar och signerar sin bok – och i lyckliga fall blir inbjuden till mässor och tv-intervjuer. Bloggturnéer i all ära, det stora arbetet görs genom att möta folk IRL. Det är lätt att bli pessimistisk när man inser att det bekvämaste ressättet, flyg, också är det som spyr ut mest koldioxid. Men det finns tricks för att göra resandet mer miljövänligt.

 

1.Tåg

Ju mer folk pratar om hur miljövänligt det är med tåg, dess dyrare och krångligare blir det att åka med dem. (Det verkar funka ungefär som när jag bestämmer mig för att gå ner i vikt; jag går raka vägen och köper mig en chokladkaka till tröst.) Så jag ska inte ljuga och säga att allt blir bra med rälsresor. Men om man ska resa till en ort på lagom avstånd och klarar av basal planering finns det flera fördelar.

  • Smidig ombordstigning – man slipper femtielva gater och trettio byten mellan biljett och boarding card. Dessutom blir du inte betraktad som en potentiell terrorist bara för att man haft mage att köpa en biljett.
  • Tid att förbereda sig – en resa som tar tre timmar ger dig tre timmar att förbereda det väntande föredraget på, och det sittande i en stoppad stol med eget bord, som har bättre med plats än en flygstol.
  • Tristess som motiverar till att jobba – det finns inte så mycket annat att göra, och de flesta distraktioner som finns hemma och på jobbet har stannat kvar där. Den stora utmaningen är att ignorera snarkande medpassargerare och stänga av internet på datorn.
  • Inbyggda hotellnätter – det här kräver planering och pengar, men att sova på vägen till målet, hålla sitt föredrag och sova hem igen är ingen dum sak. Sovtågen går dessutom i lugn takt.
  • Färre skrikande bebisar – så små barn kan inte hantera de tryckförändringar som blir när ett flygplan lyfter och landar, kan inte hantera sin flygrädsla och större bebbar måste ha plats för att springa runt. Tåg har inga tryckförändringar, leder mer sällan till åkskräck och har plats för att röra sig på ett helt annat sätt. (Inom parentes – sluta upp med att irritera er på barn som är barn – barnskrik är arbetsamt, men barn går inte att piska till lydnad. Litet förståelse lugnar oftast fortare än arga blänganden.)

Hur mycket koldioxid tåget släpper ut beror på varifrån det får sin el. I Sverige kommer den från relativt rena källor (vatten och kärnkraft), nere på kontinenten kommer den ofta från kolkraftverk. Detta används ibland som argument för att tåget inte är renare än flyg. Ett tåg drar dock mindre energi än ett plan – det kan köra jorden runt på samma mängd kraft som tar ett plan från Stockholm till Gotland, så även med smutsig el släpper tåget ut mindre per kilometer.

 

2. Buss

Funkar ungefär som tåg, fast det blir högre koldioxidutsläpp per resenär, finns inga sovbussar, och man har trängre mellan sätena. Vissa bussbolag har dock fri wifi – och resorna är mycket billigare.

 

3. Båt

Harwich, Mariehamn, New York och Helsingfors är alla orter som går att nå med båt. Mariehamn och Helsingfors trafikeras av linjer som har lyckats behålla taxfree-försäljning, och som därför kan hålla löjligt låga priser. (Måste erkänna att jag har problem med att min biljett subventioneras av andras fylla.) Linjerna mellan andra europeiska länder har inte haft samma ”tur”, och många smidiga linjer har dragits in. För att ta sig till England från Sverige måste man nu först ta sig till Esbjerg i Danmark, och därifrån ta båten till Harwich. (Tidigare fanns det en linje mellan Göteborg och Newcastle. Inte nästgårds det heller, men det skippade passagen över ytterligare ett land.)

 

New York är ett kapitel för sig själv (men ska du dit är du förmodligen på god väg att bli etablerad författare, så det kanske är värt besväret). Sommarhalvåret trafikeras sträckan av Cunard line som har färjetrafik mellan Southampton och New York. Det är ingen billig resa, vi talar lyxkryssning. Jag har inte vågat slå upp priserna igen, men jag vet av tidigare sökningar att det går att köpa en egen segelbåt, plus proviant för en transatlantisk seglats, för de pengar man lägger ut på en hytt ombord på Queen Mary 2. Räkna med att det tar åtta dagar enkel resa (förutom de tre dagar det tar dig att åka tåg + båt till Southampton), men det kanske tröstar att kunna skryta med att Ozzy Osbourn också rest med amerikafärja…

 

Har du ännu mer tid på dig går det att få ner biljettpriset genom att åka med lastfartyg istället för med lyxfärja. Många transportfartyg gör som besättningen på Serenity och hyr ut hytter för att få in extra pengar. Men räkna inte med lyx – du reser på besättningens villkor, utan underhållning och med basal standard på maten. Dessutom kostnadsoptimeras trafiken genom att fartygen gör flera stopp på resan, du kan borda i Göteborg och få se fartyget angöra flera hamnar i Tyskland, Holland, Frankrike och Storbritannien innan det äntligen vänder fören mot USA. Strand Travel är en brittisk resebyrå som anordnar resor med lastfartyg, och Freightertrips är ett community på temat med bra länkar och tips.

 

Så långt de färdmedel som släpper ut mindre koldioxid än ett flygplan. Men om man måste resa med flygplan, är man då för evigt en slem miljöskurk?

 

Nej, det finns sätt att minska en flygresas åverkan på miljön (och som också kan användas på båt-, buss-, och tågresor – inget av resesätten är koldioxidneutrala). Den mest kända är att köpa

 

Utsläppsrätter.

Idén är enkel. Samhället räknar med en kvot av utsläpp som fördelas över industrier och privatpersoner, och denna kvot får inte överskridas (misstänker att denna kvot räknas per år, men ni får smiska mig med döda strömmingar, för jag är för lat för att googla upp det – eller kanske ännu bättre; ni kan skriva upp vad som gäller i en kommentar till den här posten). Industrierna köper sig andelar ur denna kvot för att kunna släppa ut koldioxid, och när man som privatperson köper en utsläppsrätt köper man en del av industriernas utsläppskvot, vilket i sin tur tvingar dem att släppa ut mindre avgaser eftersom deras kvot blivit mindre.

 

Jag kan inte låta bli att misstänka att det finns industrier som fortsätter att puffa på, även när de fyllt sin kvot. Dessutom gör en utsläppsrätt ingenting åt den koldioxid som släpps ut. Kanske att den begränsar litet grann. Naturskyddsföreningen säljer utsläppsrätter – även om de helst vill att de ska låsas helt istället för att kompensera för resor.

 

Trädplantering

Idén är att de växande träden ska suga upp den koldioxid som flygresan släpper ut. Hittills har jag inte hittat någon smidig kalkylator där man kan mata in sin flygresa och sedan få ut en summa träd som man ska plantera. I min frustration har jag tipsat VI-skogen (mitt favoritprojekt) om saken, så jag hoppas att det dyker upp en där. Det är svårt att hitta exakta data för att räkna ut antalet träd själv. En resa till London från Arlanda släpper ut ca ett ton koldioxid, men än har jag inte hittat en bra uppgift om det är per passagerare eller per plan (jag misstänker att det är per passagerare, men jag vet väldigt litet om motorer så jag har ingen aning om utsläppsproportioner).

 

Nå, med de data jag kunde hitta räknade jag ut att en resa mellan Arlanda – London ”kostar” 25 träd enkel resa – då tog jag till några träd extra för att vara på den säkra sidan. Det lägger på 1000:- på en Londonresa när man använder VI-skogens trädkalkylator. Ja, det är en stor summa, men priset för flyg plus träd är ändå långt lägre än priset tåg ner till Malmö, båt till Köpenham, tåg till Esbjerg, båt till Harwich och, till sist, tåg till London.

 

Måste jag flyga skulle jag nog kombinera trädplantering med inköp av utsläppsrätter. Det är inte perfekt, snarare en två-tredjedelslösning, men bättre än att bara säga ”Äh, det gör detsamma!”.

 

Är det värt då? Det krånglar till resplaneringen, och en författarturné innehåller besvär nog som det är. Först när vi sitter med skenande uppvärmning vet vi svaret på frågan, och då misstänker jag att det krånglet känns billigt i jämförelse. Ju mer vi krånglar med miljövänligt resande, dess större blir chansen att vi har tur och får tillbringa vår ålderdom på ett svalt klot, ständigt grubblandes på om vårt miljövänliga resande gjorde skillnad. Kanske är det senare scenariot att föredra?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Copyright © 2010-2017 Malin Nilsson Norén All rights reserved.
This site is using the Desk Mess Mirrored theme, v2.5, from BuyNowShop.com.