0

Ditt och datt

Posted by malinnilssonnoren.se on 17/02/2013 in bakom scenen |

De senaste veckorna har jag varit sjukare än jag velat veta om. Jag vet inte vilket virus av de fyra man larmat för den här vintern som gav sig på mig, men åtminstone två veckor har jag tillbringat som ett hostande knyte i soffan. Den här veckan har jag äntligen börjat bli friskare, och det trots att jag fick en ny förkylning så fort jag kunde ge mig utanför dörren (för att lämna sonen på skolan – inget bra ställe om man vill undvika sjukdomar).

 

Tyvärr har det inte blivit mycket redigerat. Jag hoppas kunna återgå till det spåret efter sportlovet. Istället har jag roat mig med Zazzle. Den uppmärksamme läsaren kanske ser att den punkten inte finns med på min Att Göra Lista från förra posten, och det beror på att den hör till samma kategori som Menyou – det vill säga saker som jag ska tjäna pengar på (*host*). Zazzle låter dig lägga upp bilder i ett arkiv som de kan trycka på olika produkter. Vilka produkter det blir väljer man själv – jag har valt litet på måfå med foton som jag tagit under mina olika fotopromenader och lagt upp bilder på skrivböcker, vattenflaskor, spelkort och tom. gjort några affischer (!). Om ni känner för att shoppa och samtidigt stödja mig kan ni ta en kikus via sidopanelen 🙂 Om butiken skulle se ut att vara tom trycker ni på ”se alla produkter” i vänstermarginalen – jag har inte riktigt kommit överens med Zazzle än…

 

Innan jag skrev ”Tretton små tomtar” planerade jag den med hjälp av memekort. Det var första gången jag skyndade fram en historia istället för att fnula fram den under en tids funderande. Det var ansträngande, men verkar ha betalat sig eftersom jag fått höra att den historien är bättre än ”Jord, ben och blod” (”Som en diamant”). Om jag känt till klusterplanering av en novell hade jag nog följt upp memekorten med den. Attans vilken smidig metod! Och om en nu skulle vilja skriva sin historia ”på fri hand” först, så funkar den som ett analysverktyg – skriv bara in nyckelscenerna i klustren och passa in dem på en story arc. Några tips: använd olika färger på klustrena så är de lätta att skilja åt, och skaffa stora papper billigt genom att köpa hyllpapper och skriva på baksidan. Gå också in på Johanna Harness blog JohannaHarness.com, hon skriver bra (ge gärna några stödjande ord, hennes mor har just dött).

 

 

0

Tillvarons tetris

Posted by malinnilssonnoren.se on 09/02/2013 in bakom scenen |

På min arbetsplats har jag satt upp ett citat från tidningen Skriva – vem som skrev det vet jag inte längre

Ytterst få har förmånen att skriva på heltid. Ofta måste författandet paras ihop med heltidsjobb, familjeliv och alla praktiska problem livet medför. Hur gör man, hur lyckas andra?

Svaret heter prioritering. De senaste undersökningarna visar att vi ägnar 14 minuter per dag åt matlagning, sex minuter åt att verkligen lyssna på vårt barn, och sex timmar (!) åt att titta på tv och slösurfa på nätet.

Läs den senaste meningen igen. Bort med dokusåpor och meningslösa filmer. Skippa Facebook.

Där har du din författartid.

 

Tänk vad många lockande lol-cats det finns på nätet! Och jag tar gärna en titt för att ”slappna av en minut”, bara för att vakna upp en timme senare, mitt i ett hula-race på YouTube. Jag har större delen av min business online, så jag kommer inte undan frestelsen.

 

Men jag har projekt nära hjärtat som jag vill ha klart. Listan ser ut ungefär så här.

  • Redigera klart ”Jord, ben och blod” och ”Tretton små tomtar”.
  • Översätta ”Jord, ben och blod” och ”Tretton små tomtar”.
  • Bygga upp min internetnärvaro. (Blogga, facebooka och twittra.)
  • Lära mig använda Scribus, Gimp och Scrivener ordentligt.
  • Producera promotionsmaterial till de böcker jag skriver – dvs. broschyrer, tapplappar och affischer.
  • Bygga upp Menyoubutiker för mina bloggar (jag har fler)
  • Bygga upp en informationswebbplats om ett ämne som intresserar mig.
  • Och så olycksfallet i arbetet; en kökskalender för folk med ont om pengar.

När jag lärt mig Scribus, Gimp och Scrivener kommer de att försvinna från listan, men tro inte att den blir kortare för det. Jag har åtminstone fyra bokidéer och en serieidé i bakhuvudet.

 

Allt detta ska passas in i en ganska vanlig och ovanlig vardag – eftersom jag jobbar hemifrån och maken pendlar till en annan stad tar jag hand om planeringen av familjelivet. Med den makten (muahahaha) försöker jag se till att hushållsarbetet sköts jämlikt av oss, men jag får dra det största lasset ändå – annars får ingen av oss tillräckligt med sömn. Tvättstuga och odling av grönsaker inne och på balkongen faller enbart på mig, liksom hämtning och lämning av sonen på skolan, och större delen av familjens skoladministration. Jag skulle föredra att ha hela dagar till mitt förfogande, så att jag kunde hyperfokusera på ett projekt åt gången – precis som alla andra.

 

Jag utbildade mig en gång till projektledare, vilket kan beskrivas som att lära sig valla katter som ska skruva ihop en bil på tid. I grundutbildningen ingår planeringsverktyg som Ganttscheman, WBS:er och rutplanering, så man skulle kunna tro att jag är rätt person till att pussla ihop vardag och arbete. Och jag kan ge några tips.

 

Man behöver inte hela batteriet av projektledargrejer när man har med få personer att göra, men visst finns det knep att använda sig av. Två närmare bestämt; att göra en WBS, det vill säga en lista över vad man ska göra, och att bestämma sig för mätbara mängder av detta. En typisk lista för en av mina dagar kan se ut så här

  • Redigera 3*1/2h
  • Uppdatera Martha
  • Lämna sonen
  • Hämta sonen
  • Baka fyra limpor
  • Starta matlagning 16.30
  • Rensa bort en hög

Jag har valt att redigera mina manus i trettiominuterspass, så jag skriver upp hur många sådana pass jag ska göra. Om jag bara skriver ”redigera” tenderar det till att bli en kvarts jobb och två timmars tittande på lol-cats. Vetskapen om att jag ska jobba en begränsad tid gör det lättare att koncentrera sig. Det begränsade antalet pass gör jag kan se hur mycket jobb jag gjort, och när jag kan slösurfa med gott samvete. Jag har inte kvantifierat uppdaterandet av Martha, eftersom jag alltid gör ett inlägg per gång.

 

En annan sak med listan är att det är mycket luft i den – i praktiken hinner man mer på en dag. På projektledarspråk kallas det ”slack”, och betyder att man lämnar tidsmån för oväntade händelser, det kan vara att ett arbetsmoment drar ut på tiden eller att det sker försening av leveranser från underleverantörer. I min vardag brukar det betyda att jag grips av mitt arbete och redigerar två extra halvtimmar, eller att bussen blir försenad när jag lämnat av sonen på skolan. Att det är lätt att avsluta hela listan gör det också roligare att använda den – så skriv aldrig för många punkter! Ett tag förbjöd jag mig själv att skriva fler än fyra punkter, och lade till en ny först när jag avslutat två gamla. Nu har jag bättre koll på hur mycket jag hinner, och kan sätta upp tio till femton punkter på en gång.

 

Något jag inte använder är hårda deadlines. Jag har stött på flera författarförståsigpåare som tycker att hårda deadlines är det viktigaste om man vill få klart sina manus. Det har aldrig fungerat för mig. Datumet gör mig så stressad att jag slutar jobba på texten och börjar med olika smitprojekt. Dessutom verkar jag ha drabbats av en förbannelse; så fort jag sätter en hård deadline råkar vi ut för tusen olyckor. Nu senast var det flunsan som hittills däckat mig i två veckor.

 

Det här hjälper inte alltid. Vissa dagar är verkligen som att spela tetris; nya händelser faller över en i allt snabbare takt och man försöker frenetiskt få dem att passa in. Sådana dagar får man lägga till handlingarna – det är sånt som händer. Sedan skriver man en lista hur man ska ordna upp det hela nästa dag. Det brukar hjälpa en att komma i ordning igen.

0

Inlämnad försent men ändå en WIN

Posted by malinnilssonnoren.se on 16/04/2012 in bakom scenen |

Har jobbat på ett sidospår förra veckan; en YH-kurs i manusskrivande för film, tv och interaktiv media. Nej, jag ska inte hålla i den, jag sökte till den. Mest på kul, men det blev en väldig massa jobb. De ville ha skrivprover, CV, referenser och en synopsis på ett projekt som jag vill jobba med under utbildningsåret. Måste erkänna att jag var tvungen att leta upp format för synopsis innan jag satte mig ner att skriva – och jag är fortfarande inte säker på att det jag åstadkom dög.

 

Lat som jag är beslöt jag mig för att göra synopsis över uppföljaren till den bok jag precis ska ge ut, för jag trodde att det skulle bli mindre arbete på det viset. Hahahaaa! (Tänk er det sagt i samma ton som Eddie Izzard när han agerar sirener i sin monolog om Odysseus resa.) Den storyn var ju bara en liten grodd i min hjärna! Sådana groddar brukar jag vrida och vända i huvudet i minst ett år innan jag sätter mig ner för att skriva. Teman tas upp och förkastas, karaktärer får olika roller och ansluts eller tas bort. Överhuvud taget gör jag det som Pixar och andra studior* gör med storyboarding genom att mest gå runt och fnula.

 

Nu var jag tvungen att snabba upp processen, från ett år till en dag (helst). Hur göra? Jag tog en hög med utrangerade visitkort och använde de blanka baksidorna. På varje kort skrev jag en karaktär eller en företeelse som skulle vara med i historien. På de tre första korten stod det ”potta”, ”häst” och ”museum”. Inget av dem har någon vikt för historien, men de fick igång mig. Korten lade jag sedan ut på bordet och kunde lägga i grupper efter tänkt skeende eller efter vilken relation de skulle ha till varandra. ”Amanda” och ”Masse” hamnade till exempel ofta bredvid varandra, och föga förvånande fick ”Amanda” då och då sällskap av ”sensei” och ”gradering”. Det gjorde att jag kunde konkretisera idén, samtidigt som det hela var flexibelt nog att ändras så fort jag fick en ny idé. Jag kunde också se om jag behövde göra efterforskningar på något område, och då gick jag online, läste på och skrev nya kort.

 

Efter tre dagars kortbläddrande hade jag tillräcklig koll på karaktärer och skeenden för att kunna skriva ett synopsis. Då hade jag också blivit tvungen att kasta några kort som inte längre var aktuella. Jag hade aldrig klarat att göra mig av med motiv och karaktärsdrag om jag använt ett mer statiskt sätt att brainstorma – till och med en mindmap hade varit för fast. Vid det här laget var jag ganska trött. Sent sista kvällen kollade jag också upp ansökningsreglerna…

 

…och såg att jag visserligen låg före sista ansökningsdatum, men fortfarande var för sent ute för att posta ansökan. Den skulle i praktiken ha postats två dagar innan.

 

Då gick jag och la mig.

 

Dagen därpå bestämde jag mig för att inte kasta allt detta jobb i sophinken. Ansökan skulle in, oavsett hur antagningen på skolan såg på postgångar och poststämplar. Under en dag skrev jag ihop varenda papper de ville ha, skickade de ”digitala kopiorna” innan deadline gick ut – och la ansökningsbrevet på brevlådan i hopp om att det skulle poststämplas dagen därpå. Tyvärr töms den lådan 18.00, så mitt hopp är nog förgäves, men då var jag för trött för att springa runt halva Uppsala efter en bättre en.

 

Så det blir förmodligen ingen manusskrivarutbildning. Jag får ägna några dagar åt att jobba igenom grämelsen över allt jag kunde ha gjort annorlunda (som att skriva mitt namn högst upp på alla ansökningspapper – det är ju bara det jag säger till studenterna på jobbet varje gång…). Dessutom måste jag vila litet – det slet otroligt att göra en sån här rusch otränad och tjock.

 

Men!

 

Jag har kvar korten jag skrev – och med dem grovskissen till den julhistoria jag hoppas ge ut i december i år! Så fort jag fått ut ”Som en diamant” kommer jag få en flygande start på nästa projekt.

 

 *Jag är helsåld på animerad film. Dessutom är en titt på extramaterial och filmkommentarer ett bra sätt att få ‘branchtips’ även för en författare.

2

Duh… domkapitlet…

Posted by malinnilssonnoren.se on 26/02/2012 in Efterarbete "Som en diamant" |

Manuset ligger ute hos olika beta-läsare, och har fått godkänt av en – som dock ställde en viktig fråga; hur kom Amanda Mandeville förbi domkapitlet och varför har hon inte mer besvär med dem? Min första tanke var ”ööööhhh… domkapitlet?”, vilket var dumt eftersom jag borde veta vad det är. Domkapitlet är Svenska Kyrkans disciplinnämnd, som beslutar vilka som ska prästvigas och vad kyrkan ska göra om en präst eller annan kyrkoarbetare visar sig olämplig. (Tack google…) Varje stift har sin egen nämnd, så jag tog en titt på Uppsalas grupp på Svenska Kyrkans hemsida. Den såg ut ungefär som Uppsala Universitets disciplinnämnd – ett antal lågmälda, artiga damer och herrar som kan sina saker. Enligt kyrkoordningen ska varje domkapitel ha en medlem som har varit ordinarie domare – det vill säga någon som kan lagen ordentligt eftersom hen har jobbat flera år inom rättsväsendet. Uppsalas domkapitel kan dessutom skryta med att ha två biskopar, både biskopen och ärkebiskopen.

 

Nå, varför skulle Amanda Mandeville ha problem med domkapitlet? Jo, därför att hon genom hela historien fungerar mer som en shaman än som en präst. När jag skriver det här är det inte ens två veckor sedan Ma Oftedal avsa sig prästämbetet, bland annat på grund av en konflikt som rörde shamanism. (Mer än så vågar jag inte säga – min vanliga snabbkälla, Wikipedia, har en artikel om henne som utgår från Hemmets Journal och artiklar i Folkvett. Emedan Hemmets Journal är en trevlighetstidning så är Folkvett en tidning som är starkt religionskritisk. Det är ungefär som att artikeln om Christer Sturmark skulle utgå från en artikel i Aftobladet och tre från Världen idag, Livets Ords husorgan.)

 

Det är inte bara Svenska Kyrkan som skulle ha problem med att en präst blandade ihop sin yrkesroll med en shamans. Faktiskt inte bara kristna samfund. Även i det kinesiska religionssystemet gör man skillnad på präster och shamaner. Det beror på att deras yrkesroller i grunden är olika. Visserligen överlappar deras uppgifter varandra, men ska man dra det till sin spets är en präst en lärare medan en shaman är en hantverkare. För att göra ännu en liknelse kan både en lärare i fysik och en rörmokare räkna på vattentryck, men det betyder inte att fysikläraren kan laga rör eller att rörmokaren kan lära ut Ohms lag. Dessutom är det en dålig idé om läraren börjar laga rör på lektionen, och rörmokaren drar ett föredrag med vatten sprutande kring benen.

 

Jag skulle kunna skriva mycket om shamanism och kyrkan, men låt oss nöja oss med att om Svenska Kyrkan anställer en präst så vill de ha en präst och inte en shaman. (Tänk dig själv om du ringde efter en rörmokare och det dök upp en fysiklärare.) Så jag har funderat litet över hur Amanda Mandeville fungerar i relation till kyrkan och dess traditioner. Det finns svar på varför hon får vara ifred från domkapitlet, och egentligen hör de ihop med en tidigare historia, som jag aldrig fick något bra slut på och därför aldrig skrev klart. För den som vill sukta över prequels som aldrig kommer att bli skrivna, kan jag avslöja att det var där hon träffade Masse. (”Som en diamant” är full av återanvända karaktärer från tidigare historier, de är inte ensamma i det fallet.) Nu har jag satt in två STOOOOOOORA pekpinnar i historien, en om Amandas alkoholism och en om hennes och Masses förhållande, så jag är avogt inställd till att lägga in en till.

 

Hur jag löser det får ni se när allt är klart. Förmodligen blir det ett tillägg i slutet, men kanske finner jag en öppning i själva manus när jag arbetar om det. Jag kommer att ta ner råtexten från den här sidan när jag sätter igång, så om ni vill läsa historien en gång till ska ni passa på nu. Den tjugonionde tar jag ner ”Som en diamant” och den uppstår igen under nytt namn längre fram i år. Förhoppningsvis i April.

0

Redigera, redigera, redigera!

Posted by malinnilssonnoren.se on 24/01/2012 in Efterarbete "Som en diamant" |

Jag vet inte om det är ett gott tecken att jag inte ville sluta läsa igår eftersom det var så spännande. Hade det varit någon annans text hade det varit fullt normalt, men nu var det ”Som en diamant”. Till slut fick jag ta mig i kragen och påminna mig om att jag visste vad som skulle hända, och att jag kunde vänta med resten tills nästa dag. Förhoppningsvis kommer andra som läser också tycka att det är ett nervigt ställe.

 

Jag läste eftersom jag redigerar texten. Det har jag alltid tyckt är svårt. Första gången jag går igenom något jag själv gjort lyser felen emot mig, men när jag sedan ska rätta till dem verkar de inte alls så allvarliga. För att råda bot på det har jag skrivit ut manus med dubbelt radavstånd och gigantisk vänstermarginal för den första genomläsningen, och sitter med det i knät och en hög olikfärgade pennor bredvid mig. Så fort jag hittar något som jag inte tycker om markerar jag det och skriver litet i marginalen. Det kortaste jag skriver är ”hackar” – då flyter meningen inte perfekt i läsflödet och måste skrivas om. Ofta är det dålig grammatik eller en illa fungerande liknelse som är problemet. Vid andra problem skriver jag en kort beskrivning av problemet och ett förslag till lösning – annars kommer jag inte minnas vad saken handlar om när jag ska jobba igenom ändringarna.

 

Det kommer att bli ändringar av sånt som känns orealistiskt. Jag vet; jag skriver om vättar, drakar och tomtar, tämligen orealistiska figurer. Men den realism jag söker är dels historiens inneboende logik; en sur och farlig tomte måste uttrycka sig på ett sätt som stämmer med hans personlighet, och magi som fungerar på ett sätt vid ett tillfälle måste fortsätta fungera på det sättet – om jag inte har ett gott, logiskt skäl att ändra på det. Dels söker jag realism i de inslag som är realistiska, ity att det ger en så bra kontrast mot de fantastiska inslagen. Dessutom, när jag nu skriver om vättar och drakar så behöver jag inte göra saker fiktiva där det inte behövs. Om jag har en präst och en polis som huvudkaraktärer kan de lika gärna jobba som riktiga poliser och präster gör. (Har jag en känsla av att ”vanliga” deckarförfattare slarvar en del med beskrivningen av hur poliser jobbar om de måste bända yrket för historien? Oooooja.) Hur långt jag kan driva den realismen vet jag inte än; skulle huvudkaraktärerna fungera helt som vanligt skulle det inte bli någon historia.

 

Så vi får se.

 

0

En ny meny och nytt tema

Posted by malinnilssonnoren.se on 08/12/2011 in Efterarbete "Som en diamant" |

Nu har jag börjat så smått med redigeringsarbetet av ”Som en diamant”. Egentligen håller jag på med att röja i lägenheten och ordna julförberedelserna (det är Decembers projekt), men när jag behöver litet vila surfar jag runt på relevanta faktasajter. Den stora utmaningen verkar bli Mastewal Mekonens bakgrund – än så länge har jag inte hittat några bra hemsidor av den svensk-etiopiska immigrantgruppen. Jag ska också ta och kontakta människor som ska få ge synpunkter på texten. Det är nervöst. Jag tycker inte om att tala i telefon med folk, trots min karriär som telefonförsäljare, och är egentligen blyg.

 

Nu måste jag övervinna mig själv flera gånger igen. (Det är för övrigt därför som jag gjort karriär inom telemarketing – det om nåt var en träning i att övervinna sina demoner.)

 

Som ni ser har jag lagt upp en länklista här till vänster där en kan hitta NaNoWriMoposterna i stigande kronologisk ordning. Det är en liten hjälp till den som vill läsa historien bit för bit, och som inte har tid att sitta med hela textsjoket på en gång. Till min glädje finns det flera stycken som vill läsa den, och det kanske kommer fler med tiden. Jag ska också ta och cc-märka det hela till att det är tillåtet att ge bort texten om en vill. Ni kanske vill skriva ut och låta en kompis läsa – och varför skulle jag stå i vägen för det? 🙂

 

I övrigt håller jag nu på att försöka gräva undan den gigantiska hög med kartonger som står i vårt vardagsrum. Den blockerar min arbetsplats nämligen, och det börjar bli jobbigt att sitta vid matbordet och skriva. Ska bli skönt att slippa fikande familjemedlemmar omkring sig – förhoppningsvis kommer de att nöja sig med att drälla runt bakom mig medan jag jobbar.

 

Julen närmar sig också med stormsteg. Som den gamla kornknarr jag är vägrar jag att fira i förväg som vår överhettade värld tenderar att göra. (Det är Advent! En tid för eftertänksamhet och väntan. VÄNTAN!!! Gaaaaaaah!) Därför väntar jag också med att försätta bloggen i jultema och använder min kinafavorit istället. De röda detaljerna är precis lagom för att påminna om vad vi väntar på.

 

Simma lugnt i julstressen!

2

Tack alla!

Posted by malinnilssonnoren.se on 02/12/2011 in Uncategorized |

Tack alla som har läst ”Som en diamant” för att ni läste! Jag har ett hum om vilka ni är, men vet inte exakt, så jag får tacka er i klump 🙂 . Det har varit roligt att skriva ihop historien, och jag hoppas att ni haft lika roligt när ni läst – som historieberättare är man ju ingenting utan sin publik. Jag är jätteglad att ni har läst!

 

Ett extra tack till Christina som skrev uppmuntrande kommentarer på nästan varje uppdatering!

 

Till er alla skickar jag nu ett tackkort i form av en flertusenårig kinesisk text om lyssnandets konst.

 

Zhong Ziqi, som kom från Chu och var släkting till Zhong Yi, hade en vän som hette Bo Ya. När Bo Ya spelade qin var Zhong Ziqi hans bäste lyssnare. Om Bo Ya koncentrerade sig på berget Tai [när han spelade] sa Zhong Ziqi

”Underbart! Lika monumentalt som berget Tai!”

När Bo Ya tänkte på strömmande vatten, sa Zhong Ziqi

”Mäktigt flödande, som strömmande vatten”

Vad än Bo Ya beskrev förstod Ziqi det omedelbart.

 

När Bo Ya reste längs norra sidan på berget Tai överfölls han av en regnskur, så han tog skydd under en klippa, tog fram sin qin och började spela på den. Först spelade han Det Eviga Regnets Klagan, sedan var det Dundrande Bergens Melodi. Varje gång han spelade förstod Ziqi direkt. Bo Ya lade sedan ner sin qin och suckade

”Underbart. När du lyssnar är det som om våra hjärtan slår i takt. Du fångar varenda ton jag spelar.

 

(Detta är en fri översättning jag gjort utifrån två engelska original här och här. En qin är en avlång låda med strängar som man lägger i knät eller på ett bord och spelar. Den anses mycket finare, men verkar i klassisk period ha fungerat litet som vår gitarr.)

0

Va, har NaNoWriMo börjat?!

Posted by malinnilssonnoren.se on 02/11/2011 in NaNoWriMo-meck |

Det är likadant varje gång! I september börjar jag fundera på NaNoWriMo och att i år ska jag vara med från början. Hela  September och hela Oktober laddar jag, räknar dagar och är allmänt beredd. Men sista veckan i Oktober händer något och plötsligt upptäcker jag att November är här och jag har glömt allting…

 

Nå, det är bara den andra November, så det här skriver jag medan jag registrerar mig för månaden (eller snarare loggar in eftersom jag varit med förut) och försöker förstå mig på hur det hela funkar. Det finns ingen enkel ingång, utan jag plockar litet här och där i blindo, med känslan av att alla andra här vet nåt som inte jag vet… Just nu funderar jag på vilken webbadge jag ska sätta upp här och om jag kanske ska gå på Skrivarträffen nästa vecka. Det är alltid trevligt att träffa andra, men tid och plats antyder att jag kommer vara ensam medelålders bland en massa studenter, och jag drar mig för att vara den udda medlemmen (så det är inget fel med studenter, om någon nu tror det). Dessutom försöker jag låta bli att förlora mig i butiken. Jag är fattig som en kyrkråtta – jag ska inte ha en ”Camp NaNoWriMo Care Package”!

 

Funderar också på om jag ska lägga upp det jag skriver här, rått och obearbetat, medan jag skriver det. Kanske till och med översätta till engelska så mina internationella vänner kan läsa. Få se om det finns några restriktioner i reglerna… Nej, fortfarande inte någon enkel länk till ”så här går det till” eller liknande. Det är förmodligen bara två meningar…

”Skriv en roman på minst femtiotusen ord under November. Den ska inte vara förberedd”

…eller nåt liknande, så mycket har jag uppfattat – men jag vill hitta dem lätt och jag vill se dem i text. Jag hatar ställen där folk tror att man tar upp fakta via telepati. Ska det vara så svårt?!

 

Där var den; längst ner på sidan, bland det tråkiga ”företagsfaktat” de flesta hemsidor har, i pytteliten storlek, en länk som heter ”about”. Kunde inte den få stå i sidhuvudet – jag kan inte vara den enda ”nybörjaren” som vill vara med? Titta! ”What is NaNoWriMo?” följs av ”How NaNoWriMo Works”. Tänk om jag hittat den när jag var nybörjare för två år sedan, vad mycket enklare allt hade varit! (Jag skriver det här innan lunch – jag är alltid sarkastisk när jag är hungrig.)

 

Nå, nu vet jag. Inget som hindrar mig från att lägga upp råtexten – annat än att den kanske är rå. Dåså. Då ska jag inte slösa mer tid här på bloggen. Dags att äta lunch, krama sonen (som är hemma sjuk) och skriva ca 5000 ord…

0

Jobb, jobb, jobb…

Posted by malinnilssonnoren.se on 26/10/2011 in Uncategorized |

De här två veckorna är sanslösa. Varenda kotte och henoms hund tentar vid Uppsala Universitet just nu. Det enda jag hinner med är snabba skisser, och som ett olycksfall i arbetet håller en serie om tentavakter på att växa fram…

 

 

Ja, vad ska jag göra?! Det är ju det enda jag sysslar med just nu!

 

Jag funderar på att vänta tills jag har ett riktigt stort material och försöka sälja det till någon av tidningarna här i Uppsala. Undrar hur man gör sånt? Har aldrig provat, och har aldrig gått någon utbildning som lär ut förhandlingstekniker för förhoppningsfulla kluddrare. Vid sådana här tillfällen brukar jag fråga Jonas på Jonas Bok & Bild om han har några råd, och ibland förstår jag tom. vad han svarar. Inte för att han svarar dåligt, utan för att jag är riktigt bortkommen i såna här sammanhang.

 

Jonas är för övrigt värd reklam. Personligen är monstret Lazlo min egen favorit – det dyker oftast upp i Illustration Friday på hans blogg JONAS MIXED PICTURES, men han gör det mesta. Nu sist gjorde han tavlor till Fredens Hus, och ska hjälpa Celsiusskolan i Uppsala med zombiedag. Ta en titt!

 

Buuuuääääähhhhhh…. Så helnykterist jag är känns det som att jag fått baksmälla av för mycket jobb. Jag skannar mina egna bilder och lägger upp dem senareeeeee….

0

Stulen tid från det mesta

Posted by malinnilssonnoren.se on 15/10/2011 in Uncategorized |

Mitt stora problem i livet är att jag försöker göra allt samtidigt, så arbetet med barnboken har bara tagit myrsteg framåt. Å andra sidan har jag slutskördat mangold, passat sjukt barn, städat, vakat över tentor, packat upp, planerat ett hus på hjul, sköljt mangold, byggt rymdstationer av äggkartonger, hackat mangold, pluggat på WordPress, skissat förslag till friskola för skeptisk publik, letat dekorationer till huset på hjul, funnit en del inspiration till mörk fantasy, förvällt mangold… ni kanske fattar?

 

Då och då tar jag mig tid att krafsa ner en bild som en betraktelse över dagen – och de skisserna kanske säger mer om tiden sedan jag senast uppdaterade. Som den här:

Mangold overload

Creative Commons-licens

Sisyfosarbete / Sisyphean task by Malin Nilsson Norén is licensed under a Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 3.0 Unported License.
Tillstånd utöver denna licens kan vara tillgängligt från www.malinnilssonnoren.se (Se längst ner i posten)

 

Jag jobbar också som tentavakt på Uppsala Universitet för att vi ska kunna äta varje dag. Det går mest ut på att sitta still och titta på studenter som också sitter still, men ibland hettar det till

 

Titt bakom kulisserna hos tentavakterna

 

Creative Commons-licens

När tentan försvunnit / When the exam’s disappeared by Malin Nilsson Norén is licensed under a Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 3.0 Unported License.
Tillstånd utöver denna licens kan vara tillgängligt från www.malinnilssonnoren.se.(Se längst ner i posten)

 

Den sista kopierade jag och lämnade i fikarummet, och jag vet att två tentavakter skaffat sig egna exemplar. Jag anar att jag slog an en sträng, trots att jag själv bara varit med om två sådana här sammanbrott hittills…

 ***

 

Om du vill kopiera och ge ”Sisyfosarbete” eller ”När tentan försvunnit” till kompisar är det okej. Vill du sätta den på din blogg eller ickekommersiella hemsida går det också bra. Däremot får du inte sälja bilderna eller använda dem i kommersiella sammanhang.

Copyright © 2010-2017 Malin Nilsson Norén All rights reserved.
This site is using the Desk Mess Mirrored theme, v2.5, from BuyNowShop.com.